Jag tror att många tycker det är lite coolt och kanske lite världsvant att ha "egen personalstab"
Det som i den fina världen kan låta:
- Näee, jag surrade lite med min aktiemäklare på lunchen vettu å ha sa att telekomsvängen is the shit!
Det kan i den vanliga världen låta så här:
-Näee, snackade med min pizzabagare i fredags å han sa att kebabpizzan är här för att stanna.
Jag tror att vi lite till mans gillar att ha våra egna.
Jag gör det.
Jag gör det.
Just nu har jag:
Min Kiropraktor (islänningen ni vet...)
Min Sjukgymnast (Lolita. Ja, jag vet....)
Min Tandhygienist (som, med ivrig tandtrådsröst, låter som Ludmila. Då hår vårt jettedåkti Jånas! Enget blåd alls! Micke noga! Brå brå!)
Min Tandläkare ( som bedövar mig lite godtyckligt på fyra ställen innan borrning och "glömmer" tala om att det kan bli svårt att äta resten av dagen för att sedan le ondskefullt när jag senare äter lite Nöt & fruktblandning uppblandat med 1 dl blod från min egen söndertuggade tunga)
Min Kiropraktor (islänningen ni vet...)
Min Sjukgymnast (Lolita. Ja, jag vet....)
Min Tandhygienist (som, med ivrig tandtrådsröst, låter som Ludmila. Då hår vårt jettedåkti Jånas! Enget blåd alls! Micke noga! Brå brå!)
Min Tandläkare ( som bedövar mig lite godtyckligt på fyra ställen innan borrning och "glömmer" tala om att det kan bli svårt att äta resten av dagen för att sedan le ondskefullt när jag senare äter lite Nöt & fruktblandning uppblandat med 1 dl blod från min egen söndertuggade tunga)
Min Bankman (Som heter Mona och alltid ringer 11:55 och alltid frågar -Jaha? Det kanske är en dum tid för dig? -Näföfan säger jag. Jag är ju kock så jag sitter och tar en lunchdrajja och läser Dagens Industri.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar