På väg hem från stan stöter jag på ett gäng tjurar, 22st närmare bestämt men låt oss andvända det populära uttrycket "gäng" på vägen som precis brutit sig ut ur sin hage.
Som om jag inte har nog med rymmande tjurar där hemma. . .
Jag jagar dom med bilen ett kort slag för att få dom ut på en åker i närheten sen parkerar jag bilen, sätter på Cornelis Ångbåts blus, säger till barna 3 och 5 att stanna i bilen "pappa ska bara jaga ett gäng tjurar".
Jaga jaga, springa springa. . . osv.
När jag lyckats vända flocken ser jag två barn komma springande raktemot flocken, jag skriker att dom skall springa åt sidan och det gör den äldste också men inte den andre som är på väg rakt in bland tjurarna. . .
När tjurarna är 5 meter från min yngsta så går det upp för honom: Shit! dom är på väg hit.
Han stannar upp, håller händerna för huvudet/ansiktet står helt stilla när hela flocken kommer i fart rakt emot honom.
Jag tänker: Detta kommer inte att sluta bra.
Några av tjurarna stannar tvärt upp, 30cm från honom och rundar honom 10 och 10 på vardera sida.
Han försvinner in bland tjurarna och efter 10 sec ser jag skymten av honom när alla tjurar passerat, oskadd.
När jag kommer fram till honom har han gråten i hallsen och säger: Dom försökte äta upp mig.
Lite väl spännande för att vara måndag eftermiddag tycker jag.
