Trodde att min dröm hade slagit in. Vi fick en tid tillsammans.
Sen var du tvungen att lämna mig. Din tid var ute sade du.
Kanske du skulle komma igen när nätterna åter blev längre och ljuset alltmer fjärran. Det brände till bakom mina ögonlock och en omisskännelig doft av nejlika gjorde sig åter påmind i samma stund som det som skulle kunnat vara min kind fuktades av tårar.
Den övergivnes tårar
Sen var du tvungen att lämna mig. Din tid var ute sade du.
Kanske du skulle komma igen när nätterna åter blev längre och ljuset alltmer fjärran. Det brände till bakom mina ögonlock och en omisskännelig doft av nejlika gjorde sig åter påmind i samma stund som det som skulle kunnat vara min kind fuktades av tårar.
Den övergivnes tårar
Vi såg på varandra en kort sekund innan locket lades på din sarkofag.
Jag försökte utläsa något i din blick men mina tårar gjorde det svårt.
Så svårt.
Så svårt.
Sen var du borta.
Det stod något skrivet på locket.
Jùl Sakér
Namnet etsade sig fast.
Jag skall aldrig glömma det.
Jag kommer efter!
Men...vart ligger det?
Kanske i mellanöstern.
Kanske i Ungern.
Jag tänker aldrig sluta leta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar